Det finns stunder i livet då orden inte riktigt räcker till. När tystnaden blir tung och vardagen plötsligt saknar något självklart. För oss kom en sådan stund när vi fick ta farväl av vår älskade hund Idun.
Idun var en staffe med ett hjärta större än sin kropp. Nästan tio år fick vi tillsammans, år fyllda av promenader, blickar som förstod mer än ord, en svans som alltid viftade när någon kom hem. Hon var familj. På riktigt.
När hon inte längre fanns där, var det som att energierna i huset förändrades. Och med tomheten kom sorgen.
När någon dör, människa eller djur, säger vi ofta ”beklagar sorgen”. Det sägs i all välmening, jag vet. Men ju mer jag har suttit med min egen sorg, desto tydligare har något blivit för mig:
det är inte sorgen i sig som är problemet.
Sorgen är inte fel.
Sorgen är inte något som ska bort.
Sorgen är ett kvitto på kärlek.
Det som gör ont är förlusten. Att någon vi älskar inte längre finns här. Därför har jag börjat tänka att det egentligen är förlusten vi beklagar, inte sorgen.
För sorgen är en naturlig, mänsklig reaktion. Den visar att vi har vågat älska fullt ut. Och det är inget att be om ursäkt för.
Sorg ser olika ut för alla. Ibland är den tung och stilla, ibland kommer den i vågor som slår undan benen. Ibland smyger den sig på i de mest oväntade ögonblicken, när man ser ett koppel, ropar ett namn av gammal vana eller möter en tom plats där någon alltid brukade ligga.
För mig är det viktigt att inte försöka ”skynda igenom” sorgen. Att inte pressa fram ett okej. Att låta saknaden få finnas, sida vid sida med tacksamheten över allt vi fick.
För kärleken tar inte slut bara för att livet gör det.
Om du just nu bär på sorg, oavsett om den gäller en människa, ett djur, en relation eller ett liv som inte blev som du tänkt, så vill jag säga detta:
Det är inget fel på dig.
Du sörjer inte för mycket.
Du sörjer för att du har älskat.
Och kanske är det inte sorgen som behöver tröstas, utan just förlusten som behöver få bli erkänd.
Idun kommer alltid vara en del av oss.
I minnet. I kroppen. I hjärtat.
Och i sorgen, som är, och alltid kommer vara, en förlängning av kärleken.
Heej, det är jag som är Mia!
Hey gorgeous, så glad jag är att du hittat hit! Välkommen till min blogg, lite som en dagbok om mina fantastiska kunder, ”behind the scenes” och sådant som hör till både livet och mina fotograferingsområden. Häng kvar och säg gärna hej!
